En sommarkväll med och om kultur och konst på landsbygden

 

I förra veckan samlades i bygdegården i Hoverberg ett tjugotal kulturintresserade personer från byarna längs väg 321. För inbjudan stod projektet Konstgödning – Energi och arbetsgruppen för Vidunderliga dagar. Bland de som hade mött upp fanns såväl företrädare för olika föreningar och företag som kulturintresserade privatpersoner.

Ordförande för Hoverbergs bygdegårdsförening, Eva Dahlänger hälsade välkommen. Rolf Anderzon, som tillsammans med Kajsa Willemark är initiativtagare till Konstgödning – Energi berättade om bakgrunden till projektet vars målsättning är att vara ett skarpt inlägg i kultur- energi- och glesbygdsdebatten med ABF som projektägare, läs mer på www.konstgodning.se. Projektet kan också följas via Facebook och Instagram.

Under kvällen visades den vackra kortfilmen I en klang av tystnad. Filmen producerades av KajRolKulTur i samband med det tidigare konstprojektet i länets kyrkor, Konstgödning del 1. Alva Marlen presenterade tankarna bakom Konstgödningsaktiviteterna längs väg 321 som syftar till att lyfta fram den mänskliga energins betydelse. Väg 321 går genom en aktiv bygd och används dessutom av många turister som ska upp till fjällvärlden. Bland annat kommer Henrik Ljusberg att uppföra graffiti på ett antal laduväggar för att på så sätt ge uppmärksamhet åt att det även på landsbygden bor och lever människor. Inspiration till målningarna hämtas både från bygden och från de workshops för barn och ungdomar som under våren har genomförts i samarbete med Bergs kommun.

Under kvällen berättade Susanne Kindström från arbetsgruppen för Vidunderliga dagar om sommarens program och representanterna från Snilleriket rapporterade om sommarens begivenheter. Likaså informerades om att den stundande Ovikenveckans program finns att se på webbplatsen. Bland annat kommer Konstgödning, med stöd från Region Jämtland Härjedalen, att uppföra en graffiti-dans-musik-performance vid Mötesplatsen i Myrviken.

Under kvällen vandrade deltagarna mellan biosalongen och caféet, mellan filmen, presentationerna och samtalet om vad kultur och konst har och framförallt skulle kunna ha för betydelse för bygden. När begrepp som hållbara städer är på dagordningen ses offentlig konst som självklara och kvalitetshöjande satsningar. Likaså satsas på kultur och konst för att stärka delaktighet och demokratiseringsprocesser, ex vis i miljonprogramsområden. Från Konstgödning – Energi ställer vi frågor om inte landsbygden har liknande behov?

I den dialog som följde lyftes olika utvecklingsidéer. Exempelvis att undersöka möjligheten att i Hoverberg ordna konstnärliga installationer vid några olika platser och miljöer. . För inbjudan stod projektet Konstgödning och arbetsgruppen för Vidunderliga dagar. Bland de som hade mött upp fanns såväl företrädare för olika föreningar och företag som kulturintresserade privatpersoner.

I den dialog som följde lyftes olika utvecklingsidéer. Exempelvis att undersöka möjligheten att ordna konstnärliga installationer vid några olika platser och miljöer i bygden. Det skulle kunna skapa intresse och mervärden för såväl boende som besökare. Det sågs som intressant att närmare se hur en genomgående satsning på konst skulle kunna öka intresset för olika besöksmål, exempelvis Hoverbergsgrottan och inom Snilleriket. En annan fundering som diskuterades handlade om att med hjälp av konst och kulturaktiviteter öka beredskapen att på ett positivt sätt möta de asylsökande flyktingarna som väntas komma till Hoverberg.

Detta är sedan gamla tider en kulturbygd och fortfarande bjuds fina kulturarrangemang. Kan konst och konstnärliga aktiviteter öka den mänskliga energin och bidra till en hållbar landsbygd? Från Konstgödnings sida ser vi att en strategisk satsning på kultur och konst skulle kunna ha stor betydelse för att ge energi åt och ”revitalisera” det mänskliga kapitalet i bygden.

Uncategorized

Lördagen den 23 maj gick föreställningen ”Kluks kvinnor berättar” av stapeln och det var FANTASTISKT!! Nio modiga kvinnor från byn runt ett stort kaffebord omgivet av nästan 150 personer. Nio livsberättelser invävda i byns historia och med vidare kopplingar ut i världen – en av trådarna länkad till en barnprostituerad i Kenya. De nio kvinnorna som hittat ett nytt och viktigt redskap i pennan. Martin Johansson hade gjort ett superproffsigt arbete att redigera ihop texterna till en helhet som ibland hakade i vart annat, ibland kontrasterade och ibland utmynnade i en dialog. Det fanns många bottnar! Föreställningen var 1 ½ timme lång utan paus men det funkade jättebra eftersom en som publik kände sådan närhet till kvinnorna runt kaffebordet – både rumsligt och själsligt.

Häftig uppmärksamhet fick projektet i Kluk också: en halvtimmes långt samtal i radio Jämtland, recension i Länstidningen, förhandsartikel i Östersundsposten och en väldigt fin referens i en krönika i den samma.

http://www.ltz.se/kultur/teater/kluks-kvinnor-vidgar-bilden-av-sin-plats

http://www.ltz.se/kultur/kvinnorna-i-kluk-vagar-grava-och-beratta-sina-hemligheter

http://www.ltz.se/kultur/saker-som-inte-hander-pa-platser-som-inte-finns

http://www.op.se/jamtland/are/i-kluk-ar-det-kvinnornas-tur-att-beratta

 

 

KKB II KKB VII KKB VIII KKB VI KKB IVKKB V

Uncategorized

Visst kan en lada se ensam ut, fastän den omges av andra…
Den här ut att vänta på något, undrar vad?

Väntande lada

Uncategorized

Längs väg 321 flödar färg och form.
Här från en graffitiworkshop med kreativa ungdomar!

Graffiti längs väg 321

 

Uncategorized

Välkomna till Kluksgården i Kluk den 23 maj!

Konstgödning kommer att ha sitt första publika evenemang den 23 och 24 maj med berättarföreställning och utställning i Kluk under namnet Kluks kvinnor berättar. Martin Johansson, skådespelare/ regissör och drivande inom Jämtlands Kulturkompani, har återvänt till sin hemby där männens historieskrivning varit den rådande, för att höra berättelser utifrån kvinnornas perspektiv.

Så här beskriver Martin projektet:

”Kluks kvinnor berättar är en unik erfarenhetsresa utan synligt slut, i konsten att våga skriva om och berätta sina innersta tankar för andra människor. Ett sammanhang där vi närmar oss varandra med respekt och förtroende och där den muntliga traditionen upprätthålls. Kluks kvinnor berättar är som det jämtländska ordet ”huvuln”, en andlös tid, där vi kan vara oss själva fullt ut.”

Insläpp i Kluksgården kl 14, föreställningen börjar kl 16

affisch_MINDRE-1

Uncategorized

Då jag studerade i Uppsala sa en hundägare till min man att hen ifrågasatte om det var bra att jag hade hand om hunden då hen trodde jag var förståndshandikappad eftersom jag gick plockade med papperslappar och mumlade konstigheter. ”Min fru pluggar till veterinär och det är latinet hon kämpar med” var hans svar. Idag har jag åter börjat med papperslappar och tränar på högläsning så jag hoppas på att inte Thor, vår hund eller fåglarna skvallrar om mitt normavvikande beteende. Fast med tid förändrar sig normen för normalbeteende för att de som numera till synes pratar för sig själva pratar med någon bekant via handsfreetelefoner.

Den text som finns på lapparna är mina delar av ”Kluks kvinnor berättar” som den 23 Maj har  världspremiär på Kluksgården där vi har träffats många gånger och berättat för varandra. Mest intressant är det att lyssna till de andra kvinnorna. Fast min egen historia är välkänd för mig är det både härligt och spännande att få vara delaktig i berättandet. Visst är det en smula pirrigt men min plats vid bordet gör att jag känner mig stolt men oroa er inte för jag skall inte sticka näsan så högt i vädret att det börjar regna in.

Då jag är orolig och rädd för det mesta har jag lärt mig att vara modig. Skulle jag behöva en matta att gömma mig under en stund efter föreställningen har de andra kvinnorna och Martin lovat att det går an.

Yvonne

IMG_2081

Uncategorized

Igår när vi körde hem från Kluk pratade vi om ljuset, att man liksom glömmer bort varje vinter att det blir så ljust här. Med i bilen var Anna Melin som kommer göra en film om sitt möte med Kluk och dess kvinnor. Filmen ska vara klar till redovisningen i september. Så det är gott om tid.

Det är mindre än en månad kvar tills vi ska sitta på Kluksgården och berätta våra historier för de som vill höra. Vår manifestation av kvinnligt berättande tar plats under Pingshelgen, den 23 maj kl. 16.00 är det dags för sju kvinnor (minst) att sätta sig ned för att vara så modiga som jag vet att de kan vara.

Det kommer handla om gamla tider, om svårigheten att vara den som står mitt emellan, om att bry sig mer om djur än djurägare, om glädjen över att gå på en grusväg, om att gömma sig för grannens hund, om tvingas inse att vi är fruktansvärt priviligierade här, om varför unga kvinnor mår så dåligt idag, om varför Kluk är den bästa platsen på jorden och om varför det kan vara svårt att bo i Kluk.

Det kommer inte att bli lätt men det kommer att bli bra, mer än bra om ni frågar mig. Jag tror att det kan vara ett av de viktigaste projekten jag nånsin arbetat med. Vi har skrattat, gråtit och lärt oss av varandra. Det här är bara början, hoppas och tror jag. Jag hoppas att någon av kvinnorna vill delge sina tankar även i den här bloggen, det ska jag fråga om nästa vecka då vi ses igen.

Martin Johansson

Yvonne och Emilia

 

 

Uncategorized

skyttmon_700

Vart längtar du?
Känner du något ansvar för den här platsen?
Vem ser du upp till här och varför?
Vad betyder skogen för dig?
Ska skogen utveckla dig?
Vem passar att äga skog?

Jag blir osäker på vilka frågor jag ställer. Eller kanske mer på vilka svar jag får och vad det betyder. Jag bestämmer hur materialet ska se ut som kommer i slutet på sommaren. Genom mig ska Skyttmon återigen beskrivas av någon utifrån. Någon med ögon på en verklighet som delvis är dokumentär, delvis fiktiv. Inspelade samtal blir aldrig dokumentära i sak men det som sägs är på inget sätt riggat. Foton från personernas verklighet är på riktigt men jag gör ett urval av vad som ska synas och inte. Ingen i Skyttmon verkar tycka detta är något konstigt. Att jag dyker upp med frågor, gräver runt, lyssnar, skriva ner.

Varför inte då?

Möjligtvis att bandspelaren gör dem jag träffat lite nervösa initialt men aldrig i diskussion om slutresultatet.

Det är på ett sätt lätt att komma utifrån med ett projekt. Du och projektet tillskrivs attribut som engagemang / vilja / intresse, premissen är att du är där och efter ett tag inte. På ett annat sätt är det svårt för du kan aldrig skildra något inifrån. Inte med den korta tid som givits. Du kan inte heller kräva att du och dem som deltagit på dina och projektets premisser ska känna er lika delaktiga, lika mycket i det som händer.

Frågan som stannar kvar och är svårast att ställa är lika mycket min, som projektets, som Skyttmons.
To whom it may concern.

/Helene

Uncategorized

IMG_0343

6 januari / Läser Erik Östenssons bok Jag ska ta hand om dig och önskar det är min och Skyttmons bok som kommer ut i september.

7 januari / Hör av mig till några i byn om att ses i januari för samtal. Linda och Totte svarar.

12 januari / Pratar med Linda och blir glad. Vi ska ses i januari, redan nästa vecka. Måste ha ett bra svar på varför jag är där.

14 januari / Får äntligen tag i Britt E. Tydligen haft fel nummer. Fick ”fatta att du har fel nummer” som ledtråd efter många sms och samtalsförsök från den okända.

19 januari / Träffar Linda och Totte och pratar om självbilder, hus och träflis.

21 januari / Får tag i Ing-Marie. Vi ska ses den 2 februari och prata mer.

1 februari / Bryter vänster arm i backen i Hovde. Helvete. Ont och fanskap.

2 februari / Ringer Britt och Ing-Marie och säger att jag inte tar mig till Skyttmon. Kan inte greppa bilratten.

7 februari / Blir helt fascinerad av bilder på histologi (läran om kroppens vävnader). För ett ögonblick ser jag hur omslaget till boken ska se ut.

9 februari / Ringer och mejlar Carina Landin på kommunen för möte om projektet. Får svar.

12 februari / Vart är vintern?

17 februari / Lång dag. Många intervjuer och möte i Hammarstrand. Förbannar väglaget på 344:an och filmar lite renar med mobilen.

19 februari / Får tag i Peter och bestämmer träff 2 mars. Vi ska prata om förutsättningar och förväntningar.

/Helene

Uncategorized

imageimage

Himlen formligen glödde när jag åkte mot Oviken häromkvällen för att under eftermiddagen och kvällen träffa lite olika människor. Konstaterar att glödde gjorde även engagemanget hos styrelsemedlemmarna i Myssjö-Ovikens hembygdsförening. Imponerades stort av det stora utbud av allehanda aktiviteter som där genomförs. Ett av engagemangen handlar om att ta reda på vackra gamla kuddmönster, på bilden ett exempel.

 

 

 

Uncategorized