Yvonne berättar om tankarna två veckor innan premiär.

Då jag studerade i Uppsala sa en hundägare till min man att hen ifrågasatte om det var bra att jag hade hand om hunden då hen trodde jag var förståndshandikappad eftersom jag gick plockade med papperslappar och mumlade konstigheter. ”Min fru pluggar till veterinär och det är latinet hon kämpar med” var hans svar. Idag har jag åter börjat med papperslappar och tränar på högläsning så jag hoppas på att inte Thor, vår hund eller fåglarna skvallrar om mitt normavvikande beteende. Fast med tid förändrar sig normen för normalbeteende för att de som numera till synes pratar för sig själva pratar med någon bekant via handsfreetelefoner.

Den text som finns på lapparna är mina delar av ”Kluks kvinnor berättar” som den 23 Maj har  världspremiär på Kluksgården där vi har träffats många gånger och berättat för varandra. Mest intressant är det att lyssna till de andra kvinnorna. Fast min egen historia är välkänd för mig är det både härligt och spännande att få vara delaktig i berättandet. Visst är det en smula pirrigt men min plats vid bordet gör att jag känner mig stolt men oroa er inte för jag skall inte sticka näsan så högt i vädret att det börjar regna in.

Då jag är orolig och rädd för det mesta har jag lärt mig att vara modig. Skulle jag behöva en matta att gömma mig under en stund efter föreställningen har de andra kvinnorna och Martin lovat att det går an.

Yvonne

IMG_2081

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *