Kluks kvinnor samlar styrkorna

Igår när vi körde hem från Kluk pratade vi om ljuset, att man liksom glömmer bort varje vinter att det blir så ljust här. Med i bilen var Anna Melin som kommer göra en film om sitt möte med Kluk och dess kvinnor. Filmen ska vara klar till redovisningen i september. Så det är gott om tid.

Det är mindre än en månad kvar tills vi ska sitta på Kluksgården och berätta våra historier för de som vill höra. Vår manifestation av kvinnligt berättande tar plats under Pingshelgen, den 23 maj kl. 16.00 är det dags för sju kvinnor (minst) att sätta sig ned för att vara så modiga som jag vet att de kan vara.

Det kommer handla om gamla tider, om svårigheten att vara den som står mitt emellan, om att bry sig mer om djur än djurägare, om glädjen över att gå på en grusväg, om att gömma sig för grannens hund, om tvingas inse att vi är fruktansvärt priviligierade här, om varför unga kvinnor mår så dåligt idag, om varför Kluk är den bästa platsen på jorden och om varför det kan vara svårt att bo i Kluk.

Det kommer inte att bli lätt men det kommer att bli bra, mer än bra om ni frågar mig. Jag tror att det kan vara ett av de viktigaste projekten jag nånsin arbetat med. Vi har skrattat, gråtit och lärt oss av varandra. Det här är bara början, hoppas och tror jag. Jag hoppas att någon av kvinnorna vill delge sina tankar även i den här bloggen, det ska jag fråga om nästa vecka då vi ses igen.

Martin Johansson

Yvonne och Emilia

 

 

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *