Kluks kvinnor börjar att berätta.

All snö som föll sist var nu borta. Hjortarna vågade sig ut på åkrarna nedanför U. som vi köper finfina ägg av. Hon har hur många hönor som helst där uppe på höjden.

Det lyser på Kluksgårns bibliotek där jag spenderade mycket tid som ung, läsandet har jag i blodet från tidigare generationer. Vet inte vad som väntar ikväll men redan efter några minuter inser jag att detta kommer bli omvälvande. Tre nya kvinnor + A. deltar ikväll. Alla med helt olika historier men alla så oerhört viktiga att prata om. Det här kommer att bli bra, tänker jag, riktigt bra. Hemmadöttrar, generationsboende, småskollärartjänst och inflyttningens konstigheter avhandlas.

Här är ett utdrag från en av berättelserna:

”Den största chocken fick jag första vintern. Maken var nere i Götet en sväng och här snöa ymnigt. Då jobbade jag ju i Östersund och när jag kom hem var plan (gårdsplanen) skottad. Vem har varit på min plan? Ingen har rätt att vara på min tomt. Har nån varit inne? Nej, ingen hade varit inne, ingen hade velat mig illa, ingen hade velat göra mig rädd eller förvirrad. Någon hade haft förståelse för att det skulle bli svårt för mig att komma in med bilen och skotta plan ren från all snö, med en liten skyffel. Jag insåg vem det var; en granne och jag hamna i en hög på golvet och undrade: – Hur kan en människa vara så omtänksam?”

På vägen hem improvisations-trallar jag folkmusik. Det har nog aldrig hänt förut.

Plansch från Kluks bibliotek.

 

 

 

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *